Tornefjell Media

Sitter och lyssnar på Porcupine Trees senaste CD The Incident. Många vackra melodier, t ex The Blind House, som ger mig vibbar av In The Court med King Crimson. 19 oktober spelar Porcupine i Stockholm. Be there or be square.

Ni läser väl jazztidningen Orkesterjournalen? Det senaste numret är fullmatat med recensioner från sommarens festivaler och intressanta artiklar. Mitt bidrag är en recension från Kalott Jazz & Blues 2009 och en intervju med basisten Jeff Andrews. Nedan följer några skivtips med Jeff som på grund av utrymmesbrist inte fick plats i tidningen.

Mike Stern -Time In Place (Atlantic 1988)

Michel Brecker- Dont Try This At Home (Impulse-MCA 1988)

Steps Ahead-Yin Yang (NYC Records 1992)

Bob Mintzer-I Remember Jaco (BMG 1992)

Det fins även en hel del bra klipp att del av på Youtube.

I mitten av 1980-talet gav Bill Bruford ut två duoskivor med klaviaturisten Patrick Moraz, en man som liksom Bill har ett förflutet i gruppen Yes. Nu har Bills skivbolag Winterfold records gett ut en liveskiva med duon. Det är en inspelning från 1985 som gjordes i Tokyo och därför kort och gott heter Live in Tokyo. Skivan bjuder på allt från klanger som mycket väl hade kunnat vara hämtade från någon av Yes skivor till lyrisk pianojazz ala ECM och Bills fantastiska tolkning av trumsolot The Drum also Waltzes av Max Roach. Många av kompositionerna har en doft av de improvisationer som gruppen Emerson Lake and Palmer bjöd på när det begav sig, vilket det till exempel gjorde på ELPs trippel live Welcome Back My Friends To The Show That Never Ends från 1974. En kul grej i sammanhanget är att Bill i en intervju sa att han inte hade så mycket till övers för ELP, som hade sin storhetstid samtidigt som t e x Yes och Genesis. Så här får jag som gammalt ELP-fan min ”hämnd” i form av en CD där Bruford och Moraz bjuder på ELP-doftande tongångar.

Fick just tips om att de plattor som Bill gav ut i slutet av 1970-talet under namnet Bruford nu finns återutgivna på vinyl. Gruppen Bruford, med Bill Bruford- trummor, Allan Holdsworth- gitarr, Dave Stewart- keyboards och Jeff Berlin- bas, debuterade 1977 med skivan Feels Good to Me. Där medverkar även sångerskan Anette Peacock och trumpetaren Kenny Wheeler. Uppföljaren One of a Kind från 1978 och gruppens tredje och sista studioskiva Gradually Going Tornado från 1980 ingår också i paketet. Där är Allan Holdsworth ersatt av gitarristen John Clark. Som en extra bonus finns också den konsert från 1979 med Bruford, inklusive Allan Holdsoorth och Anette Peacock, som tidigare bara fanns på DVD nu också att tillgå på Vinyl under namnet Rock Goes to College. Dessa godbitar finns på http://www.amazon.co.uk. När ni plockar fram kreditkortet kan ni samtidigt passa på att investera i Bills självbiografi. Ett måste för alla fans.

Några tips på plattor med Bill Bruford hämtade ur min artikel från Orkesterjournalen.

Yes- Close To The Edge

Tung symfonisk rock från 1972 med Bill Bruford, Jon Anderson, Steve Howe, Rick Wakeman och Chris Squire.  En storsäljare som Bill är mycket nöjd med.

King Crimson- Red

Ett mästerverk där Bill, Robert Fripp och John Wetton skapar fantastisk musik med hjälp av bland andra violinisten David Cross. Bill säger att han är mycket nöjd med slutresultatet, trots att inspelningsarbetet var mycket jobbigt. ”Red” är en skiva som har inspirerat, och fortsätter att inspirera, många av dagens tyngre rockband. Den avslutande låten ”Starless” har kallats för världens vackraste rocklåt.

Bruford-  Feels Good To Me

Bills första skiva i eget namn med Allan Holdsworth,  Jeff Berlin och Dave Stewart. Sångerskan Anette Peacock medverkar också och Kenny Wheeler spelar underbart vackert på sitt flygelhorn.

Bruford-  One Of A Kind

Titeln säger allt. Ändra en enda ton eller byt ut någon av musikerna och allt är förstört. Den av Brufordskivorna som Bill håller högst, tack vare Allan Holdsworths briljanta gitarrspel.

Bruford-  Rock Goes To College

DVD med Bill Bruford, Allan Holdsworth,  Jeff Berlin, Dave Stewart och Anette Peacock. En konstellation som bara gjorde två konserter under sin korta karriär. Den 7 mars 1979 spelade man på Oxford Polytechnic i England och då fanns BBC lyckligtvis på plats.

UK

En mycket bra skiva i gränslandet mellan symfonisk rock och fusion. Bandet bildades av basisten och sångaren John Wetton från King Crimson och klaviaturisten Eddie Jobson, med ett förflutet i Frank Zappas band.

Wetton och Jobson hade ambitioner att nå hitlistorna med UK och Bill krävde

att man skulle ta med Allan Holdsworth på gitarr för att musiken skulle få mer karaktär och för att gruppen inte skulle bli rent popband.

Den sättningen spelade in gruppens debut skiva ”UK”. Bill tycker att inspelningen blev riktigt bra och skivan nådde också en relativt stor publik.

Jobson och Wetton ville dessvärre bli ännu mer popiga för att försöka få en riktig hit och valde därför att sparka ”jazzkillarna” Bruford och Holdsworth.

Jobson och Wetton spelade in ytterligare en studioskiva och en liveskiva med Terry Bozzio på trummor.

King Crimson-  Discipline, Beat, Three of a Perfect Pair

Tre mästerliga inspelningar från första halvan av 80-talet där man blandar tung rock med Beatlesinfluenser. Brutalt och vackert.

Earthworks- Earthsworks

Gruppens debutplatta från 1987. Utsågs till det årets tredje bästa jazzskiva av tidningen USA today. En inspelning som har en speciell plats i Bills hjärta.

Earthworks- The Sound of Surprise

Pianisten Steve Hamilton,  saxofonisten Patrick Clahar, basisten Mark Hodgson och Bill Bruford. En kvartett med samma oräddhet och täta samspel som präglade gruppen Bruford.

Earthworks Underground Orchestra

En liveinspelning från 2006 som gavs ut för att fira gruppens 20-års jubileum. Innehåller ett urval låtar från gruppens tidigare skivor. Nya fräscha arrangemang för sju blåsare och komp av Tim Garland och Iain Bellamy.

Som ni säkert redan vet så har trumslagaren Bill Bruford slutat att framträda live. Han kommer istället att ägna tid åt sina två skivbolag Winterfold Records och Summerfold Records. Nu har Bills sista skiva med nyinspelat material släppts på bolaget Summerfold. Det handlar om CDn Skin and Wire, där Bill samarbetar med gruppen Pianocircus och basisten Julian Crampton. Pianocircus består av fyra klassiskt skolade pianister; David Appleton, Adam Caird, Kate Halsall och Semra Kurutac. Musiken är skriven av den brittiske kompositören Colin Riley, som också bidrar med programmering. De fyra pianisterna spelar främst på olika former av elektroniska keyboards, men också på akustiska pianon. Musiken är en skön blandning av melodisk elektronika, abienta klanger och låtar som påminner om det Bill gjorde i sina grupper Bruford och Earthworks. Några smakprov från Skin and Wire hittar du här