Island har det tufft nu, men läget är ingalunda helt hopplöst. Den isländske basisten Jon Rafnsson, som är en god vän till mig, säger att han klarar sig bra trots krisen.
-De välbetalda cocktail-gigen på företag är ett minne blott, men annars rullar det på som vanligt.
Ett bra sätt att hjälpa landet är att åka dit för att kolla in den spännande musikscen och den fantastiska naturen. Jag åkte till Island under hösten 2007 för att titta på valar, rida, bada i varma källor och göra ett reportage om isländska jazzmusiker. Artikeln som skrevs för världens äldsta jazztidning Orkesterjournalen kan du läsa här:
Jazz på Island
Text: Tomas Tornefjell
Tidigare publicerad i Orkesterjournalen
Jazzen verkar må bra på Island och det finns betydligt fler jazzmusiker där än vad man skulle kunna tro med tanke på att landet inte har fler än 300 000 invånare. Två tredjedelar av landets befolkning bor i eller kring huvudstaden Reykjavik och det är också där det mesta av jazzlivet finns, men under turistsäsongen ordnas det jazzkonserter över stora delar av landet. Att vara mångsysslare är mycket vanligt på Island och det gäller också för landets jazzmusiker. De flesta spelar i flera olika grupper och är inte främmande för att spela pop, dansmusik, eller cocktail- jazz för att dryga ut kassan. Många undervisar också några dagar i veckan för att ha en stadig inkomst. Det finns ingen fast jazzklubb i Reykjavik, men restaurang Domo ordnar jazzkonserter varje onsdag och under veckosluten flyttar musiken till någon av stadens pubar. Ett viktigt speltillfälle är jazzfestivalen i Reykjavik som brukar arrangeras varje höst. I år var det länge oklart om det skulle bli någon festival överhuvudtaget och programmet presenterades inte förrän några veckor innan starten den 29 augusti. I år framträdde bland andra pianisten Uri Caines trio med basisten Drew Gress och trumslagaren Ben Perowsky och en konstellation med saxofonisten Jerry Bergonzi och Mezzoforte- pianisten Eythor Gunnarsson. Bland de internationella gästerna märktes också gitarristen Larry Coryell, som spelade med en grupp isländska musiker. Det projektet leddes av gitarristen Björn Thoroddsen, som har haft en plats på den isländska jazzscenen i drygt 20 år.
Björn är en mångsidig musiker som spelar i flera olika konstellationer både på och utanför Island och han har nyligen avslutat inspelningen av en fusion -inspirerad CD med gruppen Cold Front, där han samarbetar med musiker från USA och Canada. Gruppens trumpetare Richard Gillis brukar också gästspela med trion Guitar Islancio, som Björn Thoroddssen har tillsammans med gitarristen Gudmundur Petursson och basisten Jón Rafnsson. Trion har gett ut ett flertal skivor med jazzversioner av isländska folkvisor som blivit mycket populära. Guitar Islancio samarbetar gärna med andra musiker och under sina turnéer på och utanför Island har de gästats av bland andra violinisten Didier Lockwood, och gitarristen Sylvain Luc från Frankrike och den danske klarinettisten Jørgen Svare.
-Nästa år har vi vårt tio- års jubileum och då blir det ett ambitiöst firande med ett stort antal konserter med inbjudna gäster, säger Björn Thoroddsen.
Jazzen har ingen lång tradition på Island och det dröjde ända till 1980-talets början innan utvecklingen tog fart på allvar.
-1980, när jag började studera musik, fanns det nog inte fler än fyra-fem jazzmusiker på hela Island och idag är det nog 40-50 personer som ser sig som jazzmusiker. Det säger basisten och kompositören Tomas R Einarsson.
Han föddes 1953 i den lilla staden Blönduós på norra Island och det var också där musikintresset vaknade. Till en början var det dragspel och folkmusik som gällde och först vid 26-års ålder började Tomas studera jazz på allvar i Reykjavik.
-Före det jobbade jag på en oljeplattform i Norge en tid och tack vare den höga lönen kunde jag köpa mig en kontrabas och finansiera mina studier.
Tomas R Einarsson är en mycket aktiv musiker och bandledare som hittills har gett ut 13 CD-skivor. För några år sedan fick han upp öronen för salsa och annan musik från Cuba och idag ägnar han sig helst åt att komponera och spela så kallad latin-jazz.
Tomas första latin- CD ”Kubanska” som gavs ut år 2002 fick fina recensioner i den amerikanska tidskriften ”All About Jazz” och styrkt av framgången reste han till Cuba för att spela in några av sina egna kompositioner med lokala musiker, vilket resulterade i CDn ”Havana” som utsågs till 2003-års bästa jazzinspelning på Island.
Tomas senaste CD ”Romm Tomm Tomm” spelades in i Havana och i Reykjavik med cubanska och isländska musiker och den har fått positiva recensioner i New York Times och i den cubanska tidningen El Habanero. Tomas R Einarsson och hans musik har fått en hel del internationell uppmärksamhet och hans låt ”Rumdrum” från skivan ”Havana” finns också med på samlingsskivan ”Latin Jazz” som nyligen gavs ut av bolaget Putumayo World Music.
-Det är en stor ära för mig att få vara med på samma skiva som de legendariska musikerna
Machito, Ray Baretto och Tito Puente, säger Tomas R Einarsson.
Att de isländska skivköparna också gillar hans tre latin- inspelningar bekräftas av att de hittills har sålt i drygt 7000 exemplar sammanlagt, vilket är väldigt mycket med tanke på att de flesta isländska jazzskivor sällan ens når upp till 1000 sålda exemplar.
Saxofonisten Sigurdur Flosason är en av Islands mest kända jazzmusiker. Han har varit verksam i över 25 år och trots att han inte är äldre än 43 år har han hunnit medverka på 14 CD inspelningar, varav fem i eget namn. Sigurdur har också gjort mycket för att utveckla utbildningen i landet och sedan 1989 leder han Islands enda jazzutbildning vid Tónlistarksóli F.I.H i Reykjavik. Sigurdur har studerat både klassik musik och jazz och han trivs med att spela i olika genrer. Förutom sina egna jazzskivor har han till exempel medverkat på tre inspelningar med kyrkoorganisten Gunnar Gunnarsson och gett ut en CD med slagverkaren Petur Gretarsson, där man blandar improvisationer med elektronisk musik och samplingar av gamla isländska folksånger.
-Att spela olika sorters musik ger mig nya impulser och jag är glad över att isländska musiker är så öppna när det gäller olika genrer. I många andra länder är det vattentäta skott mellan olika stilar och mycket svårt för till exempel en jazzmusiker att bli accepterad inom den klassiska musiken.
Sigurdurs senaste projekt är ”The Diva and the jazzman”, som är en duo- inspelning med operasångerskan Solrun Bragadottir, och skivan ”Blue Shadows” där han framför egna kompositioner med Hammond-organisten Þórir Baldursson, gitarristen Jón Páll Bjarnason och trumslagaren Pétur ”Island” Östlund. Sigurdur tycker att jazzen har en bra ställning på Island idag och enligt honom består jazzscenen av en hälsosam blandning av stilar, från mainstream till avant- garde. Det kommer också hela tiden fram nya begåvade musiker och tack vare att musikutbildningen på Island har utvecklats mycket under de senaste åren så går det numera att utbilda sig till jazzmusiker på hemmaplan. Många väljer dock fortfarande att studera utomlands några år för att få nya impulser, vilket Sigurdur uppmuntrar. Tidigare var det vanligt att åka till jazzens hemland USA för att förkovra sig, men nu väljer de flesta att studera i Europa.
-Reglerna för studielån ändrades för några år sedan vilket innebär att man inte kan få lika stora lån som tidigare, så de som inte lyckas få stipendium från Berklee College of Music eller någon annan känd skola i USA måste som regel studera på närmare håll.
Enligt Sigurdur är det många som väljer att utbilda sig i Holland, till exempel vid konservatoriet i Haag där jazzundervisningen anses vara bra. En del studerar också vid någon av de skandinaviska musikhögskolorna, men där är det väldigt svårt att bli antagen eftersom utbildningsplatserna är så få på varje enskilt instrument. Trots att den isländska jazzen är mångfacetterad så tycker Sigurdur Flosason att det går att hitta en gemensam isländsk ton i musiken.
-Det finns en melankolisk ton i vår jazz som lätt kryper in under skinnet på lyssnarna. Och det faktum att vi inte har någon gammal jazztradition som tynger ned våra axlar gör att isländska jazzmusikerna inte är rädda för att blanda olika influenser i sin musik.
Pianisten Agnar Mar Magnusson och sångerskan Kristjana Stefansdottir är två bra exempel på isländska jazzmusikers öppenhet för olika stilar. Ett av deras mest uppmärksammade projekt är skivan ”Me for You” där de framför jazzversioner av pop- låtar från åttiotalet.
Kristjana säger att det hela började av en ren slump i samband med en konsert i Nordens Hus i Reykjavik år 2003.
-Vi spelade spelade police-låten ”Every Little Thing She Does Is Magic” som extra-
nummer och gensvaret från publiken blev väldigt bra, så vi bestämde oss för att försöka hitta fler låtar från samma period.
Efter en tids funderande fick de ihop en repertoar med låtar av grupper som Duran Duran, Yes, och Alan Parsons Project och i mars 2005 åkte duon till New York för att spela in materialet på CD med basisten Drew Gress och trumslagaren Joe Hollenbeck.
-Samarbetet fungerade mycket bra med de amerikanska musikerna och på det flesta av låtarna det räckte med en eller två tagningar för att alla skulle vara nöjda med sina insatser, säger Agnar Mar Magnusson.
Det var Stings låt ”Every Little Thing She Does Is Magic” som startade hela projektet och det var också via Stings musik som Agnar hittade fram till jazzen.
-Det var Kenny Kirklands pianosolon på Stings första soloskiva ”The Dream Of The Blue Turtles” som fick mig att vilja bli jazzmusiker, före det var jag mest inne på klassik musik.
Agnar började studera orgel och klassiskt pianospel vid 6-års ålder och 10 år senare började han sin jazzutbildning i Reykjavik. 1999 tog han examen som jazzmusiker och musikpedagog vid musikkonservatoriet i Amsterdam och efter det blev det privatstudier i New York.
-Jag träffade pianisten Larry Goldings under studietiden i Holland och han erbjöd mig privatlektioner, så jag flyttade till New York för att studera med honom och några andra amerikanska pianister.
Vistelsen i New York resulterade också i Agnars debut CD ”01” som han spelade in med två mycket namnkunniga musiker.
-Min dröm var att få gå in i studion med basisten Ben Street och trummisen Bill Stewart och till min stora glädje kunde de få in inspelningen i sitt pressade schema.
Skivtips för den som vill ha en inblick i det isländska jazzlivet:
Agnar Mar Magnusson
” Láð”. Lyrisk pianojazz med Agnar Mar Magnusson – piano, Valdimar Kolbeinn – bas och Matthias Hemstock – trummor. Skivan spelades först in med trion och därefter skrev Agnar arrangemang för en träblåskvartett som lades på i efterhand.
”01”. Agnars debut CD med Ben Street – bas och Bill Stewart – trummor. Innehåller Agnars egna kompositioner och en bra version av ”Some Day My Prince Will Come” där trummisen Bill Stewart visar prov på innovativt spel.
Kristjana Stefansdottir
”Me for You”. Bra tolkningar av pop från 80-talet med Kristjana Stefansdottir –sång, Agnar Mar Magnusson – piano, Drew Gress – bas och och Joe Hollenbeck – trummor.
”Wher´s the Moon? Nykomponerade jazzsånger av Sigurdur Flosason med texter av poeten Adalsteinn Asberg Sigurdsson. Kristjana Stefandottir –sång, Sigurd Flosason – saxofon, Eythor Gunnarsson – piano, Valdimar Kolbeinn Sigurjonsson – bas och Petur ”Island” Östlund – trummor.
Tomas R Einarsson
”Undir 4”. Egna jazzkompositioner framförs av Tomas R Einarsson – bas, Jens Winther – trumpet och flygelhorn, Eythor Gunnarsson – piano, Mathias M D Hemstock – trumpet och Joel Pålsson – tenorsaxofon. Skivan spelades in år 2000 och redan här börjar Tomas nyvaknade intresse för cubanska tongångar att märkas.
”Havana”. Den andra skivan i hans latin- jazz serie. inspelade i Havana med de cubanska musikerna Cesar Hechevarria Mustelier – Tres, Daniel ”El Gordo”Ramos – trumpet, Emilio Morales –piano, Juan Carlos Marin – trombone samt slagverkarna Jorge Luis Reyes, Adrian Angel Gomez, och Manuel Alejandro Mayor.
Sigurdur Flosason
”Heading Home”. Originalkompositioner framförda av Sigurdur Flosason- alt och baryton- sax, Eythor Gunnarsson – piano, Valdimar K Sigurjönsson – bas och Petur ”Island” Östlund – trummor.
”Blue Shadows. Sigurdurs senaste bluesdoftande projekt med jazzrävarna Þórir Baldursson- Hammond, Jón Páll Bjarnason – Gitarr och Pétur ”Island” Östlund – trummor
Björn Thoroddsen
”Luther”. Egna arrangemang av några av Martin Luthers mest kända psalmer. Björns Gitarrspel påminner ibland om Bill Frisells, men mest låter han som sig själv. Björn får god hjälp av Stefan S Stefansson – saxofon, Richard Gillis – trumpet, Jon Rafnsson – bas och Erik Quick – trummor.
”Islandic Folk”. Guitar Islanico med Björn Thoroddsen – gitarr, Gunnar Thordarson – gitarr och Jón Rafnsson –bas spelar isländska folkmelodier i jazztappning. Konceptet låter kanske inte så spännande men gruppens tajta spel tillsammans med trumpetaren Richard gör att skivan är klart hörvärd.
Tornefjell Media 
Lämna en kommentar